2018
Det här året har varit ett bra år! Självklart går det upp och ner men överlag ett bra år. Jag tänkte försöka sammanfatta det lite kort innan vi går in i 2019! Jag är så peppad för tillfället på 2019, tror verkligen att det kommer bli ett toppenår!! Men ändå viktigt att titta tillbaka på 2018 och allt roligt!
Alla hästarna har haft ett bra år, i början av sommaren var alla tre i full träning! Det var kanske en häst för mycket för vad vi egentligen hinner med när vi går i skolan och jobb 100% också, men det löste sig det med ;)
Farina förtjänar egentligen ett eget inlägg! Jag är så stolt och nöjd och glad över vad hon gjort detta år. Vi har alltid någonstans trott på henne, men lika ofta har vi tvivlat för hon varit så svår och egensinnig att rida och på tävling.
Men under vinterträningen kändes det som att det skulle bli ett bra år. Hon började få mycket mer styrka att vi mer kunde satsa på detaljer. Det kändes också bra eftersom de hade höjt kvalgränsen till SM och jag ocb Farina inte längre var kvalade
till SM, men under träningarna kändes det som att vi skulle kunna sätta kvalen till SM.
Tyvärr fick vi ett långt uppehåll mellan januari till april. Farina var en dag mystigt halt i ena varvet. Hon kunde varken trava eller galoppera. Vi tror hon hade sträckt sig illa i hagen. Vi tog hjälp av vår duktiga equiterapeut Lotta (Laserlotta) som
gav Farina laser flera omgångar. Det gjorde att vi inte kunde starta någon tävling förrän i slutet av april. Dessutom hade vi missat massor med viktig träning!
Första starten var hon så extremt taggad haha! Men vi var så glada att hon var tillbaka som vanligt igen att det inte gjorde något. Veckan efter gjorde vi nog bland de bästa ritterna vi gjort tillsamamns. Tyvärr oeniga domare som gjorde att vi missade
viktiga kval, men vi var placerade i båda klasserna och hade nästan 70% av en domare, vilket var helt fantastiskt!
På tävlingen på hemmaplan hade vi en liten down-period. Hon hade tävlat två helger i rad och tränat rätt mycket, så hon kändes lite trött i kroppen. Vi hade lite missar här och där. FÖRUTOM i en av klasserna, där hon kämpade så bra! Vi fick 67% OCH VANN!
Vår första vinst på nationell nivå vann vi på hemmaplan. Mäktigt!
Några veckor senare var det en tävling hos grannklubben. Hon var så laddad till första klassen haha! Men det är egentligen bara ett i-landsproblem. Vi fick dryga 68%, procentrekord, sista SM-kvalet och ännu en VINST!! Det andra programmet började så bra!
Hon var fantastikt fin. Tyvärr började högtalaren spraka precis i början av galoppen och då flippade hon ur totalt..
En lite "rolig" parentes till den tävlingen var att hon var ju som sagt superladdad. När jag skrittade fram henne innan klass nr 2 red jag på en väg in i skogen. Jag hade precis ringt upp mamma i så jag hade henne i hörlurarna när jag skulle vända hem
för att rida fram. Då drog Farina åt andra hållet i full galopp.. Som tur var hörde ju mamma att nåt hände så hon sprang ifatt oss och kunde tillslut fånga in oss hahah. Typiskt hjärtat att göra så.
Sen gjorde vi upp en plan för Farina till SM. Vi tävlade inget mer, eftersom SM var det stora målet så fanns ingen anledning att tävla henne i onödan. Vi varvade träningsperioder, där vi tränade 3-4 dagar i sträck för att få henne väl förberedd för SM,
och varvade med flera, kortare viloperioder däremellan. Dessutom red vi nästan bara dagtid när det var som varmast, för att verkligen försöka förbereda oss.
SM var årets mål, höjdpunkt och den roligaste och bästa veckan detta år! Vi åkte redan onsdag morgon och kom hem sent söndag kväll. Dessutom var det i mitten av juli när det var typ 30 grader varmt dynet runt. Det var därför mycket att tänka på utöver
själva prestationen. Vi kylde ner henne ungefär hela tiden och försökte låta henne beta i skuggan så mycket som möjligt.
Jag är därför löjligt stolt över henne när vi fick 67% första dagen, 66% andra dagen och gick till SM-FINAL och där slutade vi på 65% i küren. Vi slutade totalt 9:a!!! WOW WOW WOW!! De hade en stor jumbotron så man såg live-resultat medan man red. Jag
var mest nervös till första dagen. Som tur var så red jag på banan som var längst bort ifrån resultattavlan, så jag kunde inte se det när jag red. Men efter sista halten kollade jag upp och såg att det stod 67% och det var helt fantastikt! Hon kändes
så fin då dessutom.
Hela SM-veckan var så himla rolig verkligen. Tillsammans med fam Lundberg (Victors ryttare) har vi alltid så himla roligt haahah!
Redan innan SM hade vi nästan helt bestämt att Farina inte skulle tävla mer efter SM. Efter SM kändes det som ett perfekt läge att sluta på topp. Det finns nog inget som kan slå detta vi upplevt i år. Efter SM har Farina haft det väldigt lugnt och skönt.
Jag rider när vi båda känner för det och gör bara sånt vi båda tycker är roligt. Det tycker jag att Farina är värd!
Krut har fortsatt utvecklats. Han har haft det jobbigt rent fysiskt, men det går lättare och lättare. Vinterträningen för honom gav stora resulat och jag kände mig peppad inför vad året skulle bjuda på. Vi började titta på tävlingar och
hittade en passande i början på juni. Vi började jobba mot det och det kändes som att det skulle gå bra. Han började bli så fin!
Men med Krut gäller det att hitta en balansgång, för om man tränar för mycket så han blir för trött i kroppen blir han istället sur och inte alls samarbetvillig. Kanske var det det som hände när vi skulle göra vår tävlingsstart. För han tog inte drivningen
framåt och när jag försökte få honom att gå fram backade han av och blev sur istället. Han är lite läskig då. Jag valde att utgå då. Aldrig gjort det tidigare och hoppas jag slipper göra det fler gånger i framtiden också.
Men efter det så tappade jag precis all motivation att rida honom. Han var skitträlig rent utsagt ett tag. Försökte motivera mig själv men det var svårt när det aldrig gick bättre. Så under hela juli red jag inte honom en enda gång och när hösten var
på ingång började jag sakta rida igång honom igen. Fortfarande var jag rätt opepp. Men vi ändrade lite utrustning och fokuserde i stort sett bara på att han skulle tänka framåt. Det gick bättre och bättre och det började kännas roligare att rida honom
igen. Vi har tömkört honom mycket nu under hösten, på så sätt har han fått hjälp att tänka framåt och samtidigt fått stärka sina bakben. Det har hjälpt oss väldigt mycket. Han har börjat bli så himla fin och det är så roligt. Det har hänt massor på
bara några få månader. Jätteroligt!
Sugar började året bra. Han har hållit sig relativt på benen haha. Vi tränade på och han utvecklades så fint! I maj fick vi chansen att rida på clinicen för Bo Jenå. En fantastisk erfarehet. Sugar var jätteduktig. Han fick sen ett härligt
sommarlov innan vi satte igång honom igen efter SM med Farina. Han tränade på och var så duktig. Han gjorde fattningar från skritt, skänkelvikningar, förvänd galopp osv utan problem. Han har så lätt för sig och älskar att arbeta.
Men trots att utvecklingen gick rakt uppåt kände vi att det var något som inte stämde. Så vi åkte till Husaby för att kolla upp honom. Väl där visade det sig att han hade ett skadad ligament i ena bakknäet. Det var på precis samma ställe som han blev
sparkad av Farina när han var 1 år. Dessutom var han öm i ena fram. Han har blivit behandlad med stötvåg och blivit ordinerad med skritt. Phu! Han har varit så jobbig. Han har så mycket energi. Det enda som funkat är när jag rider honom. Annars är
han helt knas att leda och hantera.
Nu på senaste återbesöket var bakknäet helt läkt. De trodde inte att det skulle läka så snabbt och bra. Tyvärr var fortfarande inte fram bra, och efter lite ultraljud visade det sig att han även där hade ett lite skadat ligament. Han har antagligen gjort
något nångång som orsakat det i fram.
Vi fortsätter dock att mestadels skritta honom. Så mycket som möjligt i skogen och annars på banan. Vi har ingen brådska med honom, utan vi vill ju att han ska hålla hela sitt liv. Men det kliar ändå i fingrarna att få börja rida och träna mer med honom.
Han är så rolig att rida.
Målet inför 2019 är att både Sugar och Krut ska få vara friska och kunna träna på. Jag hoppas också att båda två ska kunna komma ut på tävlingsbanan. De ska ju nu få ta över Farinas plats på riktigt och det är ingen lätt uppgift, de har mycket press på
sig.
Lilla Martin kom ju in i vårt liv i somras också. Söta lilla bebis-Martin! Om några veckor kommer han hem. Spännande. Tyvärr bor han ju med sin mamma ganska långt bort, så vi har inte kunnat hälsa på honom så mycket som vi kanske velat.
TACK mina hästar för detta år, mamma och pappa och Viktor, mina tränare Helene Wannerth och Pia Fält för all hjälp, vår hovslagare Sofia, vetrinär Torunn, equiterapeut Lotta, foderleverantör Bengt och ALLA andra som på ett eller annat sätt hjälpt mig
under 2018! '
